Han länge bevandrat den mångmila skog Med sorgepinat sinne Själavåndan hans livskälla tog Sen år av mångfald hans tilltänta dog Ensligheten och köld honom tärt Hans vemodssjäl förstenas Fördriven är drömmen som honom har närt Fränder han lämnat, allt som han höll kärt Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder Bland stammar som skådat den tärande höst Går sagolika väsen Skymningsdansen som skänker hans tröst Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst I gryningstimman de älvtoner ljöd I lömskhet evigt ljuda De skola stiga mot himmelen röd Skymningsdansen, den sorgbrutnes död Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder